Stolt för att jag gav upp...

Då har ytterligare två dagar passerat! Hade jag bara bokat en vecka hade jag landat på Arlanda snart, men jag har en vecka kvar!

Har varit svalare väder igår och idag, skönt! De afrikanska vindarna verkar ha vänt! Blåser rejält här idag, men svala inte heta vindar!

Träningen har sett ut som tidigare och däremellan är det god mat tillsammans med trevliga Monica! Vi har haft riktigt kul med många goda skratt, synd att hon åkte hem idag! Kan hända att jag kommer fuska med stretch/relax passen nu också, men borde hänga i!

Vad är det då jag är stolt över? Jo... Körde morgonyoga och jogg igår morse med inslag av 500m intervaller samt den lilla vulkantoppen! Käkade lite frukost och så var det dags för öppet vatten med Micke, Annie och gänget! Idag skulle vi inte jamsa nåt utan bara simma, 5 varv a 225 m, runt tre konor! Efter första varvet insåg jag att 1. Jag såg inget, trots upp, fram, vrid, andas ibland... 2. Jag var helt slut! Gav därför upp och klev upp på land till fru/mamma Thorén istället och tittade på alla tappra kämpar i vattnet, heja dom!!

Idag vaknade jag och mådde rätt taskigt också, men det rättade till sig. Valde bort flera pass idag, slappade fram till lite sim och jogga sen em/kväll!

Summerar ändå första veckan och känner mig nöjd, hade hoppats på 2 pass/dag det blev mer...
7 sim, 5 jogg/löp, 5 spinning, 6 yoga a 15 min, 6 stretch/relax a 45-60 min, 1 pilates! Sliten men som sagt nöjd!

Kommer sakna Monica och  fam Thorén och simteknikpassen, men ska allt fixa en v till!

Kram alla, saknar er!