Då var det dags igen! Andrea med pappa ska ut och lufta sig.

Nu drar vi snart iväg till Liverpool för att gå på fotboll och kolla in stan m.m.

Någon gång ikväll landar vi i Manchester(nåja) och åker sen tåg till Liverpool(yes!).

Muchas, muchas gracias!

Hemma på Fasanstigen har man tydligen åkt bob på ledigheten!
När Forden väl rullade igen bar det av direkt till Katrineholm för att se Örebro-Värmlands 97:or VINNA silver!! Skitbra!

Tack, tack hela Mulles familj för en oförglömlig resa!

Även om jag inte riktigt gillar herr iverhund längst till höger i bild....

Hasta luego Ricardo, Larissa och Mulle! Hoppas vi ses snart igen och att ni förstod mitt hejdåtal....!

Adios!

//Sara

Undrar när bloggen ska väckas till liv igen?

Undrar vilket resmålet blir?

To be continued...

Knarkhundar, stödstrumpor och fordar!

Maria Callas, skulle få äran att ta oss från PC till Amsterdam 3 JAN 19.05! Hon skötte sig bra, trots ganska turbulent väder! Dryga 9 tim, lite snabbare än ditvägen.

Lite mer än 3 tim väntan i Amsterdam och så 1 tim 40 min flygning till Arlanda där vi landade strax efter 16 4 JAN.
Stödstrumpor på! Bra va mamma?

Knarkhund 1 som undersökte våra väskor, två gånger och sedan bussade ännu en knarkhund på oss. Brorsans nyinköpt bag var väldigt intressant visade det sig. Kul att vara i fokus, men, lite nervöst blir det allt!

Härliga, kalla Sverige! Och härliga Ford fiesta! Och underbara Sara som haft handbromsen i på en långparkering!!

Domkraft fram, däck av, men lyckades ändå inte få hjulet att vilja snurra igen!

Efter en halvtimme togs beslutet att ringa assistacekåren, som ryckte ut och efter några tuffa slag var det bara åka hemåt. Kostnadsfritt till råga på allt, halleluja!!

Vid 18.30 rullade vi ut från Betaparkeringen.

Panamakanalen

"ser ut som Göta kanal, är ju ingen skillnad", var min första kommentar. När det var dags för slussning undrade Fredrik "Ser det här ut som en båt som skulle kunna komma i Sjötorp?"... Hm, kanske inte...! Jisses vilket fartyg!
Tåg håller fartygen på plats i kanalen!

För 8 dollar fick vi se en slussning, kolla in en film om kanalen samt inträde till muséet!
Snabbfakta om kanalen:
* 1880 började tankarna om en kanal, för att korta fraktvägen, utforma sig hos fransmännen
* 1903 blev Panama självständigt från Colombia, mycket tack vare USA. USA tackade sig själva genom att se till att bygga och äga kanalen under flera årtionden.
* Kanalen blev färdig 1914
* På 70talet fördes förhandlingar (Torrijos-Carter) om kanalen, och man beslutade att den skulle övergå till panameeiskt ägande milennieskiftet.
* Kanalen är 8 mil lång och sträcker sig från Panama City (Stillahavssidan) till Colon (Karibiska sidan/Atlanten).
* Sjön Gatun, 26 möh, mitt på kanalen, möjliggör slussningen.
* Mer än 1 miljon fartyg har passerat sedan den byggdes. Stora skepp kommer dagtid, mindre skepp passerar nattetid.
* Finns tre slussar längs vägen
* Kanalen ger jobb åt nästan 10 000 människor. Dessa jobb är några av de mest högavlönade vanliga arbetare kan ha i Panama.
* Kanalen är nu under utbyggnad. De nya slussarna kommer bli 55 m breda och 427 m långa och kan alltså slussa ännu större skepp! "Nya" kanalen invigs 2014.
* Och viktigast av allt.... mellan kanalens städer för in- och utlopp, går årligen ett ultralopp, 7,5 mil långt!

Panama city

Strandpromenaden (=löparslingan) längs Stilla havet.

Bygge av konstgjord ö!

Wordfeud vid vår timme vid poolen mitt på dagen!

Indiankvinna i indianklänning. Finns i alla dess färger.

Så här bor inhemska panamener!

Las maletas....

Le puente las Americas!

En stor, hög, berömd bro över kanalen.

När vi åkte över bron var det dags att ringa till Manuel, vår personliga taxichaffis. Brorsan laddade länge och övade på sin spanska för att när telefonsamtalet startade börja med hälsningsfrasen Ciao.... Suck! Och fortsätta med att We have just passed the America bridge...! Som tur är har Fredrik en mycket språkskicklig syster...! I taxin försökte han kolla hur vi skulle göra med bagaget under morgondagen då vi checkat ut från hotellet. Manuel satt bara som ett frågetecken, tills jag slänger ur mig "Las maletas" och får ett stort förvånad leende till svar! Herregud hur kommer det sig att man minns vissa ord och fraser? Verkar tydligen komma ihåg tullfraserna som Que hay en la maleta... (vad finns i resväskan).

Brorsans telefonsamtal funkade iaf (el var det Mulles extrasamtal till Manuel som räddade oss...?)och taxin kunde tryggt ta oss till hotell...

...Radisson! Vån 26 (högt för mig!), rum 26o4, där skulle vi husera i knappa 20 timmar! Två rum, två badrum och fint värre! Skönt med lite lyx iaf för en ringa kostnad av tot 160 dollar (då ingick två drinkar) tack vare bokning via svenska ambassaden (tack igen Mulle!). Skönt att inte göra hela resan, buss och flyg i ett svep!
Vy från hotellet! Typiska storstadsskrapor!

Panama Citys "Turning Torso"

Ett kvällsbad i poolen på vån 4. Ganska kallt, men skönt. Häftigt att titta upp på himlen och se en storstad som mörknar!

Efter det knallade vi ut för att inta en härlig middag.... på Mc Donalds!! Inte fullt så effektiv personal som i Sverige!

Vill bara avsluta med att vi kunde ha blivit panameniska tvkändisar dagen till ära!! När vi klev av bussen i PC dök en reporter och en kameraman fram till oss och ställde någon fråga på spanska. Vi fick tyvärr erkänna att vi no hamlamos espanol, kändes som att las maletas kanske inte räckte till för en hel intervju! Synd, vi hade tom accepterat att bli dubbade!

Bussresa David - Panama City

Ett banantransport!
En människotransport!

En kotransport!

Bilkö! Och segt, segt, vilket gjorde att bussresan tog 7,5 tim istället för 6 tim!

En hund-röjsåg-banan-resväske transport!

Kl 8.00 lämnade vi Mulles hus i Boquete (=bukett, pga all växtlighet) för David. Tur att vi redan köpt biljett till bussen, då kön var enormt lång. Mötte några andra svenskar där, de hann inte med bussen! Bussen gick dessutom tio min före avsatt tid vilket kanske gjorde att fler missade den. Att hålla tider verkar inte så noga här!

Jag stod ute så länge jag bara kundet för att njuta av den sista solen, trots enorm hetta. Våningsbuss och vi fick platserna allra längst fram (tack vare Mulle misstänker jag...) och såg väldigt mycket på den långa resan (se bilderna ovan). Vi stannade halvvägs igen. Förra turen misstänkte vi ju att vi stannade i "ingenstans", men nu såg vi att det faktiskt var ett samhälle, namne med Chiles huvudstad Santiago.

Vilse i Panama City...

...tidig uppgang, men det gor inget for Fredriks telefon ringer anda ett par ganger nattetid...! Ar det inte hundar och tuppar sa ar det telefoner, trodde att detta var semster ;)

Morgonpromenad for att hitta till strandpromenaden. Det var visst inte lika enkelt som igar kvall. Men, men, det ar harligt att mota en storstad som vaknar till liv. Blev ca en timmes prom innan vi var ratt igen.

Sen en harlig, men jobbig lopning lands havet. Fick aran att springa med (och om...) ett antal lopare och ett gang gamar. Har ju bara sett dem cirkulera i luften tidigare. Det finns gott om dem har. Riktigt riktigt trott pa slutet.

Fick precis mail fran Mulle. Anledningen till att var buss var 1,5 tim forsenad igar och att det var totalstopp pa Panamerican highway var en bussolycka. 2 personer doda och dryga 30talet forda till sjukhuset i David. Otackt!!

Berattar mer om gardagen senare, men i princip kan den sammanfattas med bil/buss i tio timmar (8-18) och sa Mc Donalds som kvallsmat.

Nu nagot betydligt battre, hotellfrukost!! Kl 13 hamtar Manuel upp oss for att kolla in kanalen, sen bar det direkt till flygplatsen.

Adios eller Ciao som Fredrik sager...

Gott Nytt Ar

Ovre raden fran v Arturo (Dimetreos son), Mathilde (Dimetreos fru), Larissa, Roseo

Nedre raden fran v Dimetreo (fd jobbarkompis till Mulle, som vantar pa att de ska dra nya motorvagen genom vardagsrummet...), Simon, Fredrik, Ricordo

Har har aven en kusin till Ricardo och en syser till Larissa fastnat pa bild.

For ovrigt var jag aldrig med i festligheterna sjalv. 19 km lopandes pa stranden i gassande solsken satte sina spar... Frossa och allmant hangig. Skalade in det svenska nyaret med champagne (en timme for sent, men battre sent an aldrig) och tackade sedan for mig. Trevligt att lyssna pa alla andra som hade en sista rolig dag pa 2011. Musik, fyrverkerier och skratt en bit in pa smatimmarna.

Las lajas

12,5 mil, via David, och sa var vi framme vid beachen, Las lajas!

Var i princip bara vi dar och nagra enstaka till. Mulle sa att de fyller pa senare under dagen. manga firar nyaret nere vi stranden. Forra aret dog inte mindre an 7 manniskor pa bara den har stranden i samband med nyarshelgen, knivslagsmal och drunkning, hemskt!!

Dagens lunch! Mannen som agde stallet (servering och smastugor) var tysk/belgare/hollandare (vi uppfattade inte riktig). All mat och dryck, for alla fyra, under dagen gick pa totalt 40 dollar och da fick han rejalt med dricks!

Arets badgrabb!



Och arets..., ja vadda? Livsnjutare far det bli!



Ladda, ladda, ladda! 2 lopturer fick det bli for att verkligen ladda batterierna. Helt underbart, trots blasor under fotterna och en uppbrand kropp!! Detta ska jag leva lange pa nar jag ska springa i snoslask hemma i nagon manad till!



Stilla havet. Harliga vagor. Rejala undervattenstrommar. Uppskattar lufttempen till minst 30 grader i skuggan och inte mycket kallare i vattnet!


Efter 4,5 tim var 3/4 av sallskapet nojda, sa det bar av hemat igen.


Nu ar varsta rushen over for er hemma. 3rattersmiddagarna uppatna, undandiskat och 12slaget inskalat! Har ar klockan 19.15. Mulle, Simon, Fredrik och jag har skalat in svenska nyaret och om en liten stund vantas gaster har.

Gott Nytt Ar pa er alla, aven om Mayaindianerna sager att jorden gar under 2012 (eller hur Andrea?)

KRAM!!